Det är utmanande att vara optimist när vi nyss haft pandemi, får hantera konsekvenserna av Putins anfallskrig mot Ukraina, ökad inflation med stigande räntor samtidigt som vi befinner oss mitt i en klimatkris. Men som Winston Churchill en gång ska ha sagt “Slarva aldrig bort en bra kris”.
Ingen av dessa kriser har en quick fix men det som är tydligt och skiljer dem åt är hur vi som samhälle reagerar och agerar i förhållande till dem. De flesta av världens regeringar agerade när de förstod att en pandemi härjade, vissa snabbt och andra långsammare. Europa och USA står enade i att försvara Ukrainas självständighet och har där lyckats samlas kring omfattande sanktioner mot Ryssland och stöd till Ukraina. Den fråga jag ställer mig är - Vad är det som gör att vi har så svårt att enas om åtgärder och hur vi ska agera när det gäller klimatkrisen?
Myndigheten för Säkerhet och Beredskap (MSB) som arbetar med att hantera kriser och beredskap skriver på sin hemsida:
För att hantera kriser krävs insatser och samordnade åtgärder från en lång rad aktörer som kommuner, länsstyrelser, statliga myndigheter, frivilligorganisationer, företag och kanske från regeringen.
Jag fastnar vid orden samordnade åtgärder. Ska jag vara ärlig saknar jag dessa samordna insatser i samhället. Det finns många bra initiativ, visst, men för att ta oss ur en kris måste vi agera med kraft och en enad röst. Vi kan inte sitta och vänta på att någon annan ska gå före eller visa vägen.
Men vi behöver hjälpas åt att måla upp en vision för framtiden med samhället efter krisen. Lyft fram värden som samarbete, altruism och social gemenskap, snarare än jaget, individen och den enskilda familjen. Det är så mycket roligare att lyckas som ett team eller dela glädje med andra i ett företag, en kommun eller i en förening. Låt klimatkrisen bereda vägen för det resurseffektiva samhället och den cirkulär ekonomin. Där hantverket, funktionen och designen värderas. Där våra resurser bär sitt fulla värde och där allt som har tillverkats och byggts värderas och hanteras som om det vore de sista resurser vi kan utvinna från jorden.
Vi kan alla ta ansvar såväl i våra roller på arbetet som hemma. Ansvar för att agera istället för att vänta på att någon annan ska gå före. Ansvara för att de resurser maskiner, material och möbler som finns i verksamheten används effektivt och repareras istället för att kastas. Låt den digitala tekniken vara en möjliggörare och bidra till att lättare ta kontroll och nyttja alla resurser som vi tagit i anspråk. Tänk om år 2023 bli året då då vi inte producerade något avfall?
Låt oss inte slarva bort en bra kris!
